Nora Ephron – romcom-drottningen

Fitzgerald Theater, St Paul, USA, 2010

Framgångsreceptet Nora: ”Då ska man ana oråd!”

Romcom-drottningen Nora Ephron kopia

Foto: Sofia Michelson

Hon har kallats ”the most bankable” kvinnliga regissören i Hollywood. Ändå är hon livrädd för att misslyckas. Manusförfattaren, regissören, filmproducenten, journalisten och författaren: Nora Ephron – balanserar skarp självironi med personliga floppar och monumentala framgångar.

Hon har mer eller mindre utnämnts till skaparen av den moderna romantiska komedin och har Oscarnominerats vid ett flertal tillfällen för sina manus. Epitetet som ”The most bankable” kvinnliga filmregissören i Amerika har Nora Ephron förtjänat som manusförfattare och regissör till tidigare kassasuccéer som: När Harry mötte Sally, Sömnlös i Seattle och Du har mejl. Senaste filmen Julie and Julia, med Meryl Streep som den amerikanska tv-­‐kockpersonligheten Julia Child blev väl mottagen hos såväl filmkritiker som publik. Och nu är hon aktuell som manusförfattare och regissör till en film om jazzsångerskan Peggy Lee med Reese Witherspoon i huvudrollen; och som författare till självbiografin I Remember Nothing – And Other Reflections, och som bloggare i Huffington Post.

Nora Ephron har även en bakgrund som framgångsrik journalist på tidningar som The Washington Post, The New York Post och The Esquire. Och, hon är redan bestsellerförfattare i USA med boken I Feel Bad About My Neck. Trots alla dessa framgångar och en karriär som få vågar drömma om, säger hon att hon är livrädd för att misslyckas.

– Det är alltid det där jag borde, kunde och skulle ha gjort. Floppar gör mig bara frustrerad och de är svåra att släppa. Man säger att misslyckas är att växa. För mig är det bara: om jag misslyckas nu – så vet jag med all säkerhet att jag kommer att göra det igen, säger hon och skakar på huvudet. Misslyckanden är inte den där sporren som folk ger sken av att den är, skrockar hon skämtsamt, med en allvarlig underton.

– Det där skulle inte ha gjorts, eller den där castingen var ett misstag, eller hur i hela friden kunde vi tycka att det där var roligt.

En motsägelsefull lärdom är, säger att hon, att när hela filmteamet ligger och vrider sig av skratt och regissören står och torkar tårarna efter den nyss tagna scenen: Då ska man ana oråd.

– Vet inte vad det är, men det är ett dåligt omen och blir sällan bra i slutändan.

Nora Ephron säger att det är farligt att vara för nöjd. Det är så många bitar i en filmproduktion som ska falla på plats. Något som regissören Brian De Palma en gång påminde henne om på en middag efter inspelningen av hennes första film.

– Helt upprymd deklarerade jag stolt: att jag har det bästa och roligaste jobbet i världen! Man kan säga att han ganska snart fick ner mig på jorden igen: genom att beskriva den oförutsedda vägen till en films framgång, eller inte. Jag hade några bitar kvar lät han mig veta: som klippningen – där allt kan gå fel – testningen: som kan ställa till ett helvete om filmen testar dåligt, marknadsföringen – Vad får filmen för budget? distributionen – når den de stora och viktiga biograferna? Recensionerna och inte minst biopublikens dom.

Kommer folk att gå och se filmen? Jag hade inte så mycket att glädjas åt med andra ord. I alla fall inte ännu.

Det går ett mindre sus i publiken när Nora Ephron stövlar in på scenen i Fitzgerald Theater i St Paul i Twin Cities -­‐ iklädd svarta skinnbyxor och höga stilettklackar. Sextionioåringen(!)bär en svart polojumper och hennes pandafriserade blanka lugg och hennafärgade hår ramar in ett stramt och föryngrat ansiktsuttryck. För övrigt är Nora Ephron allt annat än stram: hon är rapp, ironisk och med dräpande svart humor drar hon ner hysteriska skrattsalvor från lyssnarna, som liksom hennes läsare och biopublik med bred marginal består av kvinnor i varierande åldrar. Nora Ephron är väl medveten om könsuppdelningen i sin publik och driver med Hollywoods trångsynta målgruppstänk uppdelad i fyra delar: unga män under 25, äldre män över 25, unga kvinnor under 25 och äldre kvinnor över 25 år. Av någon anledning har jag aldrig tilltalat killar under 25, säger Nora Ephron självironiskt. Men killar över 25 följer gärna med på filmer som När Harry Mötte Sally, konstaterar hon. En film (från 1989)som med tid mer eller mindre har utsetts till kultstatus i genren romantiska komedier eller så kallade ”romcoms”.

– När regissören Rob Reiner visade mig det material som han hade samlat in på resan från Chicago till New York såg jag direkt att det här var rätt casting.

Nora Ephron berättar om scenen där Billy Crystal äter vindruvor och sprätter dem på rutan medan Meg Ryan sitter och sprutar hårspray i bilen. De två vännerna ska precis börja sin resa tillsammans i filmen. Detaljer och utspel som inte finns med i manus, avslöjar Nora Ephron. Hon har själv inofficiellt utnämnts till skapare och katalysator av Meg Ryans karriär. Scenen där hon som Sally demonstrerar en fejk-­‐orgasm för sin vän Billy Crystal på ett kafé har numera gått till filmhistorien.

– Det är en gåva att skriva manus till sådana skådespelare; fascinerande att se hur de kan läsa sig till och förstå vad karaktärerna är kapabla till, konstaterar Ephron. Om du har en välskriven och rolig replik, så levererar de.

Samtidigt säger hon att castingen kan vara en av de mest fantastiska delarna i filmskapandet men att det också är farligt att hänga upp manuset på en enda förhoppning och en enda skådespelare.

– Visst kan jag önska att ha med Tom Hanks i varje film jag gör. Men jag vet att han kommer att vara upptagen med andra projekt, så man kan inte vara för beroende av en person. Ibland blir det fel, och ibland upptäcker du det för sent – då är det bara att försöka göra det bästa av situationen och stötta skådespelaren i fråga på bästa sätt.

Nora Ephron medger att det faktiskt hände i en mindre biroll i hennes senaste film Julie and Julia, utan att vilja nämna något namn. Eftersom det handlade om en mindre roll var ingen skada skedd, säger hon. Meryl Streep omnämner hon i stället som en sann skådespelardröm och stor humanist, som hon sprang på när hon var mitt uppe i manusbearbetningen till filmen Julie and Julia, som handlar om -­‐ den i USA ikonupphöjda – tv-­‐kockpersonligheten Julia Child. Hon frågade vad jag höll på med just nu. Jag hade överhuvudtaget inte tänkt på vem som skulle spela huvudrollen. Men Meryl Streep gick direkt – där och då helt in i rollen som Julia Child. Hon började prata med den där mörka rösten och särpräglade dialekten: Ja hon var Julia Child. Jag var helt enkelt tvungen att erbjuda henne rollen på stående fot. Hon bad mig att ge henne 24 timmar att tänka på saken, så ringde hon mig på morgonen dagen efter och sa att hon var på.

– Meryl Streep är precis så underbar som man föreställer sig att hon är, konstaterar Nora Ephron. Hon är smart, rolig, generös och väldigt politiskt engagerad. Visste ni förresten att hon har varit med och sett till att Washington har fått ett riktigt nationellt museum om viktiga kvinnor i historien. Donera om ni kan! uppmanar hon.

När kollegor i filmbranschen ska beskriva Nora Ephron är det annars omnämnanden som ”talangfull, tuff och intensiv” som kommer upp. Tom Hanks och Meg Ryan sägs till och med ha varit lite rädda för manusförfattaren och regissören vid inspelningen av Sömnlös i Seattle. Själv säger hon att det beror på en onödig och överdriven respekt för hennes person. Så som det kan vara ibland, och som är svårt att värja sig ifrån, menar hon.

– Tänk vad mycket mer avslappnade vi hade kunnat vara då om vi hade haft en aning om vilken succé filmen skulle bli, säger hon och rycker på axlarna.

– Vet inte vad det är, alla tror att jag är mycket smartare än vad jag är – vilket jag inte har någonting emot eller klagar över, måste bero på att jag är jude – säger hon, återigen ironiskt.

Som journalist skulle hon i alla fall aldrig drömma om att ens försöka att leverera krönikor varje vecka om ständigt aktuella och relevanta ämnen, hävdar hon.

– Du måste ha en stark röst och starka åsikter om allehanda ämnen. Jag skulle aldrig ens kunna ha mer än två intressanta åsikter varje vecka, inte ens under pistolhot. Jag har två lägen: Jag är så glad eller jag är så ledsen.

Det samma gäller för tv-­‐serier, två åt gången är alldeles tillräckligt för henne att hålla reda på, säger Nora Ephron. En av dem är The Good Wife och den vill hon inte för sitt liv missa. Hon berättar frustrerat hur hon hade förberett inspelningen av det senaste avsnittet; för att vara uppdaterad till nästa på hotellet kvällen efter i Minneapolis. Och till sin förtvivlan insett att tekniken hade spelat henne ett spratt. Med svartruta.

– Återigen: Det är det där med att du tror att du har allt under kontroll och så går det åt pipan ändå, skrockar hon. Nora Ephron säger att hon gillar The Good Wife för att man sitter där vecka efter vecka och bara hoppas på att den

kvinnliga huvudkaraktären ska ta modet till sig och kasta ut sin vidriga make – och begära skilsmässa. Ett för henne välbekant ämne.

Att hämta inspiration från verkliga livet är en metod som hon av erfarenhet vet fungerar, bland annat från sina framgångsrika föräldrar i filmbranschen. Ephron har alltid förstått att det var hennes öde och genetiskt förutbestämt att hon skulle bli skribent. Hennes föräldrar Henry och Phoebe Ephron skrev först pjäser till Broadway och flyttade senare till Los Angeles och blev framgångsrika manusförfattare och producenter till klassiska filmer som ”Desk Set”, Carousel” och ”There ́s No Business Like Showbusiness”. Nora Ephron och hennes tre yngre systrar fick alltid vara beredda på att allt som hon och systrarna sade vid middagsbordet senare kunde komma att användas i föräldrarnas filmskapande. Hennes mamma sa att i livet som författare är allting att: kopiera. I dag jobbar alla systrarna som författare och novellister.

Föräldrarna har dock inte bara varit förebilder utan relationen mellan mor och dotter kom att förändras allt eftersom föräldrarnas alkoholmissbruk tilltog med åren. I sin bok I Remember Nothing – And Other Reflections berättar Nora Ephron hur mamman söp ihjäl sig vid 57 års ålder och hur hon på dödsbädden

bad dottern att anteckna: ”En dags tragedi kan vara komiska historier dagen efter”.

”Varför skulle någon skriva fiktion när det som verkligen händer är så otroligt”, samtidigt säger Nora Ephron att det också kan vara oerhört smärtsamt om du har tagit en stor ”chunk” ur ditt liv och det blir en flopp som ingen vill se eller läsa om. Hon syftar på filmatiseringen av hennes bok Heartburn, inspirerad av det uppslitande äktenskapet med Washington Post-­‐reportern Carl Bernstein, som var med och avslöjade Watergate-­‐skandalen tillsammans med Bob Woodward. Boken blev en rejäl språngbräda för hennes karriär. Nora Ephron frågar sig ibland om hon egentligen borde tacka sin före detta make, som porträtteras som en notorisk otrogen fullblodsegoist, för att han bedrog henne och behandlade henne som skit. Hon kunde trots allt skriva en rätt så underhållande bok om traumat, tjäna pengar på det och slutligen köpa ett hus. I Mike Nichol ́s filmatisering, som däremot floppade, spelade Jack Nicholson och Meryl Streep huvudrollerna.

– Det är ändå en flopp som har avdramatiserats i takt med att filmen har visats åtskilliga gånger på tv, och då jag fått många spontana och uppskattande samtal efteråt. Det är en film som på något sätt har vuxit och som folk har tagit till sig med tiden, konstaterar hon.

De numera vuxna barnen med Carl Bernstein har Nora Ephron alltjämt försökt att hålla utanför den kreativa manusbägaren inspirerad av verkliga livet. Även om hon har lånat karaktärsdrag av dem här och där. Gift för tredje gången vill hon heller inte skriva om sin nya man: kriminalreportern, manusförfattaren och producenten Nicholas Pileggi, som ligger bakom bland annat Goodfellas, Casino och American Gangster. I alla fall inte så länge de fortfarande är gifta. Om det blir några fler filmer eller böcker från hennes liv svarar hon med ett krasst leende, och med den numera välbekanta självironin:

– Mitt liv har inte varit en ”plot” på 28 år.

För att själv få inspiration till sitt skrivande, säger Nora Ephron att det framförallt handlar om att stänga av sig själv från omvärlden och fokusera på det du gör. Ha gärna en avstängningsknapp för Internet och en alertknapp med tidsbestämda restriktioner om hur länge du kan vara inne. Om du sedan går ut i köket och loggar in på nätet via din I-­‐phone: ja, då är du bra desperat.

Lotta Olsson

Faktaruta:

Nora Ephron är aktuell som: manusförfattare och regissör till en film om jazzsångerskan Peggy Lee, med Reese Witherspoon i huvudrollen. Hon har tidigare skrivit manus och regisserat filmen Julie & Julia, från 2009, som hade premiär i Sverige 2010, med Meryl Streep i huvudrollen. Hon har varit Oscarnominerad tre gånger för bästa originalmanus till filmen När Harry mötte Sally, Silkwood och Sömnlös i Seattle, som hon också regisserade. Nora Ephron är gift för tredje gången, i dag med kriminalreportern, manusförfattaren och producenten Nicholas Pileggi, som ligger bakom filmer som Goodfellas, Casino och American Gangster. Hon har två vuxna barn tillsammans med Carl Bernstein, Washington Post-­‐journalisten bakom avslöjandet av Watergate-­‐skandalen. Hennes filmatiserade bok Heartburn är baserad på den uppslitande skilsmässan med Bernstein.