Rob Stewart – på hajarnas sida
Filmaren Rob Stewart var inte född när filmen Hajen gjorde stränderna folktomma för över trettio år sedan. Nu berättar han en ny blodig historia: där människan är den verkliga förövaren.
Hajarna fanns här redan före dinosaurierna men har relativt få sympatisörer bland den breda allmänheten. Bland endimensionella klichéroller har hajen så gott som alltid fått spela den onda, kallsinniga mördaren på fiendesidan. Fram tills nu. I den kanadensiska undervattensfotografen Rob Stewarts flerfaldigt prisbelönta dokumentärfilm, Sharkwater, är Hollywood-‐dramaturgin den omvända.
– Filmen Jaws skrämde mig oerhört när jag var liten. Men när jag som nioåring såg min första haj utanför Cayman Island försvann rädslan helt, säger Rob Stewart.
Han menar att det finns en liten hajnörd i de flesta av oss. I Sharkwater har Rob Stewart på ett näst intill självutplånande sätt satt strålkastarljuset på hajarnas utsatthet och pekat på deras betydelse för vår planet. Det som först skulle bli en vacker undervattensfilm blev i stället en skakande skildring om hur illegala fiskare, maffia och korrumperad kustbevakning samspelar i nationalparksskyddade vatten. Den illegala och många gånger brutala handeln med hajfenor är en mångmiljonindustri. Exporten sker främst till Sydostasien och länder som Kina, Taiwan, Japan, men även restauranger i Europa serverar hajfenssoppa, som enligt Rob Stewart är ett direkt hot mot vårt ekosystem.
– Plankton i havet står för två tredjedelar av vår syreproduktion, tar vi bort toppen i näringskedjan och låter planktonätarna härja fritt – då blir det ett klimathot.
Vissa hajarter har minskat med så mycket som 90 procent under de senaste trettio åren i kölvattnen av utfiskningen. Rob Stewart var bara 22 år och hade ingen erfarenhet från att skapa film när han gav sig i kast med dokumentären som har tagit honom fyra år att sammanställa. Han lade ner filmprojektet två gånger: i brist på uppbackning och pengar. Dessutom blev han svårt sjuk i denguefeber samtidigt som han fick en stafylokockinfektion som höll på att kosta honom benet.
– Ju mer jag nystade och ju större inblick jag fick i hajarnas utsatta situation, desto mer engagerad blev jag. Jag kunde bara inte ge upp. Världen måste få veta vad som pågår, säger han.
Inspelningen, som huvudsakligen skedde utanför Costa Rica, Galapagos öarna och i Taiwan, var dramatisk och i filmen ser man bland annat hur filmteamet kolliderar med illegala fiskare och hur de får fly från vakter med maskingevär. Som allierad i kampen finns den kontroversiella miljöaktivisten och Sea Sheperd-kaptenen Paul Watson, som styrt många kända Greenpeace-aktioner genom åren. När det obearbetade materialet visades för presumtiva produktionsbolag ville ingen först röra vid det när de fick höra att maffian var inblandad i hajfeningen. Rob Stewart säger att det var många parallella historier som behövde sammanflätas och det var kämpigt som nybörjare att få ihop dramaturgin. Som driven eldsjäl för projektet lyckades han slutligen övertala Hollywood-‐kompositören Jeff Rona att ställa upp för den goda sakens skull. Jeff Rona har bland annat skapat filmmusiken till Traffic och Black Hawk Down. Nina Simone och Moby är andra artister som ligger som ljudmatta i Sharkwater.
Rob Stewart har snart besökt 15 länder med sin film och vunnit otaliga priser på olika filmfestivaler världen över. I Kanada är Sharkwater den mest sedda dokumentären efter 9/11 och Supersize Me. Genom att sammankoppla utfiskningen med det allmäna klimathotet, i kombination med en dos hjärta och en dos dramatik, har Rob Stewart lyckats höja hajarnas status till en ny nivå.
– Hajarna är en viktig och vacker del i vårt ekosystem, de är högst upp i näringskedjan: Och vi behöver dem, säger han.
Lotta Olsson
Foto: Christian Karlsson
Lotta Olssons artikel i Svenska Dagbladet, efter intervjun. Hon simmar även med en valhaj i Moçambique, mittenbilden längst upp.
Likt Rob Stewart var Peter Benchley, författaren till boken Hajen – filmatiserad av Steven Spielberg, djupt fascinerad av hajar som liten grabb. Få vet att författaren hade ett starkt engagemang för att tvätta bort hajarnas ondsinta rykte. Han var medlem i skyddsorganisationen Sharktrust och skrev boken Sharktrouble för att nyansera bilden av hajar och ge råd hur man ska förhålla sig till havet. Benchley tyckte att folk i allmänhet har ett ganska så naivt sätt till elementet.” En normal människa ger sig exempelvis inte bara ut i Malaysias djungel iklädd baddräkt och badtofflor med en bok under armen”.
Rob Stewart håller med:
– Tusentals människor badar i de hajrika vattnen utanför Florida varje år, då händer det olyckor i bland. Men skulle hajar verkligen vara intresserade av att äta oss människor skulle de äta snorklare och dykare varje dag.
Lotta Olsson
Rob Stewarts favorithajar:
1. hammarhaj 2. tigerhaj 3. silkeshaj
Topptrehajar som Rob Stewart har mest respekt för:
1. silkeshaj 2. tigerhaj 3. vithaj
Robs topptreställen för att simma med haj
1. Galapagosöarna, Equador 2. Cocos‐öarna, Costa Rica 3. Bahamas.